Den ena dagen bra o nästa helt åt helvete.. ibland handlar det bara om timmar. Det gäller att hänga med i svängarna men inte det lättaste.
Jag är sjukligt trött o har ingen energi alls.. matt i kroppen o dåsig.. kan inte tänka, känna eller komma mig för att göra nåt. Känner mig helt avtrubbad.. likgiltig till allt o jag blir så himla ledsen när jag mår så här. Ångesten kryper sig så fint på..
Vad är det för fel på mig???
Vet snart varken ut eller in..
Är jag trött o blir deppig av det.. eller.. Är jag deppig o blir trött av det..
Jag vet inte själv snart hur jag verkligen mår.. vad som är vad osv..
Läkaren trodde att i grund o botten hade det med min depression att göra. Men han kunde ju inte säga säkert än.. Jag tror att en stor del bottnar i det men det känns även som att det är nåt annat som inte är som det ska.
Just nu känns det som jag bollas mellan läkaren på vårdcentralen o läkaren uppe på psyk. Även om jag får bra hjälp från båda håll blir det väldigt förvirrande.
Jag vill ha mitt liv tillbaka.. 
Men men.. det är väl bara att gilla läget o fortsätta att kämpa även om det tar emot.
Tänker jag på imorgon så får jag ont i magen för jag vet inte hur jag ska få ihop det. Först jobbet eller arbetsrehab ska jag väl säga men det är ju som ett jobb.. jag ska till lungröntgen som även ligger helt åt galet håll.. jag ska till vårdcentralen o ta ett prov till. Jag har fått en telefontid med min läkare från psykiatrin. Jag får inte ihop det tidsmessigt.. hmm.. Jaja jag får se imorgon hur jag löser det. Blir att vara ledig kanske o det ska nog inte vara några problem.
*SUCK* Jag orkar inte med det här längre..
Nä nu skiter jag i det här för idag..
Ha det bra alla o sov så gott..