..å klockan har snart passerat halv två, 01:23.. ytterligare fyra timmar.. mmm så kan det bli när man gör som man gör.. 0ftast brukar det vända åt andra hållet men inte den här gången förstås.. Då vet jag hur det blir imorgon.. ställer klockan så klart på en rimlig tid men som vanligt kommer jag väl inte upp då.
Tänkte på det jag skrev tidigare ( i onsdags ) att ungarna är dom enda jag inte stänger ute när jag mår som sämst. Det är väl inte riktigt sant.. jo i dagsläget men inte förr, senast ett par år tillbaka.. men tror jag skrivit om det tidigare.. Det är ungarna o deras pappa, min ex-man.. Då var det han jag kunde prata med.. det var han o barnen som var dom enda jag höll kontakten med.. men som sagt inte längre.. jag försöker respektera han o hans nya förhållande.. eller försöker, jag gör det. Det var skillnad när vi båda var singel.. eller innan nuet i alla fall. Men jag vet inte hur många gånger jag har velat ringt o bara spy ur mig allt skit till honom.. inte om honom men om mitt till honom.. Det är den enda som varit med ända från unga år, sen tonåren.. han vet vad jag pratar om, hur jag mår o hur det varit tillbaka. Detsamma tror jag han känner gentemot mig.. kanske.. men men.. Även om han varit den som svikit genom åren så är han ändå min stöttepelare.. Så ja det är svårt att acceptera men jag accepterar o respekterar.. till 100%.. 99 i alla fall.. men det är svårt.. Det är han jag vill vända mig till om det är nåt, som nu, just nu.. just nu när jag känner att jag inte orkar mer, precis som dom senaste dagarna, veckorna..
Det är så himla svårt när man vet att det är den enda människan som vet vem jag verkligen är.. vem jag var o vem jag är idag.. å allt däremellan.. det är svårt..
Såja nu fick jag det sagt också.. även om jag kanske inte borde.. å som vanligt snurrar jag till det.. men som sagt huvudsaken jag själv förstår vad jag menar..
Han har tydligen ringt ikväll, 21:40.. men som jag missade o såg först efter tio.. ringde aldrig upp..