Jag sitter ensam hemma i min lugna vrå.. känner inte alls för att ge mig ut för att fira Valborg.. å som vanligt när det är nåt speciellt så var jag tvungen o ringa mina grabbar o fråga vad dom skulle göra. Så jag vet om jag kan vara lugn eller inte.. nä men där måste jag säga att jag inte behöver vara orolig för att dom är ute o härjar, har aldrig behövt heller.
Det är mina pojkar det.. 
å jag känner mig väldigt lyckligt lottad måste jag säga.
Det är inget att sträva efter att dricka en massa alkohol o bli så full som möjligt som många ungdomar gör.. å det redan från tidiga tonår.. Jag känner mig stolt att mina grabbar inte vart så o det ska dom ha en stor eloge för. Även andra unga som håller sig borta från det ska ha en eloge. Sen en till alla föräldrar som kanske inte har samma tur, förstår inte hur man orkar.. bara att sitta o vara orolig i ovisshet om ungen festar eller inte.. kommer han/hon hem.. tänk om det händer nåt osv osv.. jag tycker det räcker till ändå när ungarna är ute i farten o allra helst när dom var yngre o bodde hemma. Även den bästa kan råka riktigt illa ut bara för att.. ofta handlar det mycket om vad kompisarna gör, grupptrycket tar över. Då är det starkt om man kan stå upp för sig själv o göra det man själv känner. Sen kan jag förstå också att det är som det är.. man vill ut o ha kul o vem vill inte det. Jag har också varit ung o tonåring.. men en lugn sådan till en början men tog väl igen en hel del i sena tonår. Jag är nog värre nu.. är det fest så är jag inte den som spottar i glaset.. usch usch.. inte bra..
Jaja nu lämnar jag det.. å jag dricker faktiskt en folköl nu.. det är lite lagom sådär.. mmm en kall öl är fint det.. gottigottgott..
Ska nog titta på filmen som börjar på 1:an nu.. ”Mamma, pappa, barn..
………………………………………………………
Mmm, tittade på filmen men hängde väl med lite sisådär.. som sagt så har jag svårt att koncentrera mig som läget är nu..
Fick ett sms strax före elva med frågan ”vad gör du”.. det var från min ”dearest friend”.. sen har vi sms:at i mer än en timme.. han ville komma men jag tyckte att det kanske inte var så bra.. med tanke på att allt bara blivit en enda stor soppa av oss.. vi har känt varann sen 85, umgåtts lite si o så med åren men ganska flitigt senaste två åren. Tråkigt att det blivit som det blivit.. men men.. ja o sen blev det som det blev.. sentimentala jag då förstås..
Så nu sitter jag här i tårar åter igen.. Blir så trött på allt o alla.. nä men nästan i alla fall.. på dig, mig, oss eller mest mig kanske.. *SUCK* ååhhhhh varför ska det vara så jäkla jobbigt för…………………………………….
När ska allt falla på sin rätta plats i mitt liv tro..
Jag fortsätter i alla fall att köra på mitt motto..
”Att ta en dag i taget o ta dagen som den kommer”…
Sen ska det väl kanske ordna sig i slutänden med allt.. det ska väl bli min tur nån gång.. jag har inte så stora krav som sagt.. bara att få må bra o att ha en fungerande vardag.. känna lust o livsglädje..
Avslutar med det o hoppas att jag vaknar imorgon o vill kliva upp, kliva upp till en ny dag, en ny dag o nya möjligheter..
//Bara jag…